Smärtklassificeringar är användbara verktyg vid bedömning och diagnostisering av patienter med smärta. De kan också vägleda kliniskt beslutstagande när hälso- och sjukvårdspersonal ska fastställa den mest lämpliga behandlingsplanen.¹

Smärta definieras huvudsakligen utifrån varaktighet (se sektionen "Klassificering utifrån duration" för mer information), men kan klassificeras ytterligare efter anatomisk region, etiologi, intensitet och patofysiologi. Det är ofta nödvändigt att kombinera flera smärtklassificeringar för att bedöma en patients smärta.¹ Det är viktigt att ta i beaktande att dessa olika klassificeringar är endimensionella; för att tillhandahålla optimal vård med heltäckande bedömning och multimodal behandlingsstrategi, kan flera smärtklassificeringar behöva övervägas direkt.¹

Etiologisk smärtklassificering syftar till att avgränsa orsaken till smärtan och kan i stort delas in i cancer- och icke cancersmärta.¹ Långvarig smärta förknippad med cancer har traditionellt betraktats som en separat entitet på grund av dess komplicerade etiologi och de mer aggressiva behandlingsstrategier som ofta används.³ Det finns dock ingen evidens för att påstå att de neuruala mekanismerna bakom cancersmärta skiljer sig från andra långvarig smärttillstånd.³ Andra orsakssamband för smärta inkluderar akut skada, underliggande sjukdomar eller tillstånd och behandling som associeras till dessa skador eller tillstånd, så som operationer.¹

Smärta kan klassificeras som nociceptiv, neuropatisk eller, endast vid långvarig smärta, central sensitisering, beroende på vilken typ av skada och vilken patofysiologisk väg som leder till smärtperception.^1,4

Nociceptiv smärta beskriver ett normalt fysiologiskt svar på vävnadsskada till följd av trauma, icke-läkande skada eller inflammatoriska processer.^3,4 International Association for the Study of Pain (IASP) definierar nociceptiv smärta som smärta som uppstår från faktisk eller hotande skada på icke-neural vävnad och beror på aktiveringen av nociceptorer.⁵ Det finns två kategorier av nociceptiv smärta: somatisk smärta avser skador i muskuloskeletala systemet och visceral smärta avser inre organskada som ofta känns indirekt.¹

Neuropatisk smärta definieras som smärta orsakad av en lesion eller sjukdom i det somatosensoriska nervsystemet och uppstår som ett resultat av onormal neural aktivitet.^1,4 Neuropatisk smärta kan beskrivas som central eller perifer, beroende på om lesionen är i det perifera eller centrala nervsystemet.⁴

Central sensitisering (även känd som nociplastisk smärta) definieras som smärta som uppstår från förändrad nociception trots att det inte finns några tydliga bevis på faktiska eller hotande vävnadsskador som orsakar aktiveringen av perifera nociceptorer, och inte heller bevis för sjukdom eller lesioner i det somatosensoriska systemet som orsakar smärtan.^1,3,4

Anatomisk klassificering av smärta används för att avgöra i vilken eller vilka delar av kroppen som patienten upplever smärta.¹ Det är ofta det första steget vid bedömningar av smärta.¹ Somatisk smärta är specifik för skadestället och uppstår från smärtreceptorer aktiverade i skelett, muskler, hud, leder, ligament, senor och bindväv.⁶ Däremot uppstår visceral smärta i inre organ. Men smärtan i samband med en inre skada är svår att lokalisera på grund av den låga tätheten av nociceptorer i inre organ och det faktum att afferenta fibrer är mindre representerade i kortikal kartläggning.⁷ Utan att ta hänsyn till akuta smärttillstånd, är de vanligaste områdena för långvarig smärta, enligt en europeisk undersökning, ryggen och lederna tätt följt av nack- och huvudvärksrelaterad smärta.⁸

Smärtintensitet definieras utifrån graden av den upplevda smärtan.⁹ Det finns olika verktyg som kan användas för att mäta smärtintensitet, inklusive den visuella analoga skalan (VAS), den verbala betygsskalan (VRS), den numeriska betygsskalan (NRS) och grafiska skalor.^1,9 Dessa åtgärder kräver att patienten subjektivt graderar omfattningen av sin smärta baserat på numeriska eller muntliga beskrivningar.⁹ Det finns också mått såsom Face, Legs, Activity, Cry, Consolability-skalan (FLACC), som kan användas för att bedöma smärta hos patienter som inte kan kommunicera sin smärta på ett adekvat sätt.¹⁰

Smärta kan beskrivas som akut eller långvarig beroende på hur länge en patient upplever smärta.¹

Akut smärta är kortvarig och går över inom 3–6 månader.¹ Det är kroppens svar på en specifik skada eller trauma och den har ett biologiskt syfte.¹ Den viktigaste egenskapen med akut smärta är att den är självbegränsande;¹¹ smärtlindring sker då vävnaden läker eller repareras.¹

I vissa fall kan dock akut smärta övergå till långvarig smärta, vilket definieras som smärta som varar längre än 3 månader, kvarstår utöver den normala tiden för läkning och som inte tjänar något biologiskt syfte.^1,11,12